Jag har i många olika roller haft anledning att grubbla över psykiskt lidande – som drabbad, som anhörig, som vän, som patient hos allmänläkare, som patient på en divan, som legitimerad psykolog på BUP, som miljö- och familjeterapeut på behandlingshem och som make till en socionom som arbetar med myndighetsutövning och familjebehandling.

 

När jag började arbeta som psykolog på BUP var jag inte tillfreds med den medicinska praxis jag skulle lära mig inom psykiatrin. Den stämde inte med min människosyn. Det gnagde i mig. Jag hade en bild inom mig som dels beskrev hur det kommer sig att den medicinska modellen över psykiskt lidande inte håller ihop, dels beskrev vad det finns för alternativ. Det var som om jag hade ett tiotusenbitarspussel i huvudet som behövde läggas. Först när det var lagt skulle det vara möjligt att bedöma om motivet på pusslet var sammanhållet, begripligt och relevant. Jag började lägga pusslet och resultatet blev en trilogi bestående av böckerna Minneslära, Gränslära och Ordningslära.

 

Under slutet av arbetet med böckerna insåg jag att det som gnagde i mig kunde sammanfattas i ett svårlösligt dilemma. Det dilemmat har jag sammanfattat med begreppet Psyk 22 – psykiatrins eget Moment 22. Om man strävar efter att göra psykiatrin till en medicinsk vetenskap, i vilken statistiken spelar en avgörande roll, så kommer man inte att kunna ta tillräcklig hänsyn till individens unika förutsättningar och sammanhang. Omvänt kan den behandlare som utgår ifrån individens unika sammanhang inte luta sig mot statistik för att hävda att det den gör grundar sig i vetenskap. Eftersom begreppet Psyk 22 sammanfattade mitt arbete har jag använt det som övergripande titel för trilogin.

 

Det dilemma jag här beskrivit har lett till oöverskådliga svårigheter för psykiatrin. Det har uppstått starkt laddade meningsskiljaktigheter med vetenskapliga strider som följd. Konflikterna är inte lösta och patienterna blir lidande. Psyk 22 är ett sätt att berätta om bakgrunden till denna svåra situation och att ge förslag på möjliga lösningar. För säkerhets skull vill jag betona att jag aldrig använder mitt kliniska arbete med enskilda patienter i mitt skrivande. På sin höjd flimrar en patient förbi i en halvt fiktiv scen eller i ett teoretiskt resonemang som inte kan kopplas till ett enskilt patientarbete.

 

På den här hemsidan finns några texter som beskriver Psyk 22 från ett övergripande perspektiv. Men det är genom att läsa de tre böckerna som det blir möjligt att förstå hela komplexiteten i det dilemma som psykiatrin står inför. Jag önskar en god läslust!

 

 

Tyresö, november 2020

Markus Dencker

Leg. psykolog